Jansson - inside out

Foljande tankespar fick aran att vara med i Umekoggarnas forsta KVIT-tidning som utkom i en (valdigt) begransad upplaga. Om en sisadar sjuttiatta ar ar nog de tidningarna varda… tja, minst vad de en gang var tryckta pa, eller nat. Tur da att tankar och ideer ar dels oforstorbara (ok, det finns nog en del a-lagare o narkomaner som inte haller med) och ovarderliga (jo, det galler alla ideer inkluderat de "daliga" da de bra ideerna inte skulle betraktas som bra om inte de daliga fanns).

Allt som oftast ar ideer aven upplevelse-bundna pa ett "tidlost oscillerande vis" vilket innebar att det ar en slags "grundide" som - ur ett makroperspektiv sett - standigt aterkommer och uppstar. Hos enskilda individer sker detta kanske i vissa fall inte mer an en enstaka gang, men allt som oftast sa uppkommer samma/liknande tankemonster hos enskilda individer utan att de har nagon spatiell eller emotionell anknytning till varandra. Oftast kan dessa tankar/ideer ha en viss "erfarenhets-triggad" mekanism och kraver att man upplever nagot visst - erfarenhetsbaserad individuell men samtidigt oscillerande i det att flera personer i flera generationer antagligen genomgar vissa gemensamma upplevelser och salunda vissa gemensamma tankar/ideer.

Nog om det. Mer om gammalt:

Det är soligt och varmt. Ljumma vindar spelar mästerligt med pilarnas lövkronor; det mjuka prasslandet ackompanjeras av lövsångarnas sorgsna önskan om biobesök och skapar en finstämmig orkester som kan upplevas av alla som befinner sig under bar himmel. Trots detta befinner sig en särskild utvald skara samlade inne på en kylig, ljusskygg men ack så intressant Saga-teater i Linköpings centrum. Det är återigen dags för KVIT.

På samma sätt som vi delvis upplever ett tidshopp förbi våren och får skymta en framtidsglimt av sommaren när vi åker söderöver (med utgångspunkt från det västerbottniga Umeå) får vi också chansen att göra kunskaps- och inspirationshopp i samband med det informationsutbyte och de dialoger som uppkommer under de årliga KVIT-symposierna. Det hinner bli många möten med många olika individer; chansen att ta till sig nya sätt att se på saker och ting – exempelvis kognitionsvetenskap – uppstår i och med att man stöter på olika uppfattningar om just kognitionsvetenskap, men också rent generellt inser man mångfalden av åsikter och inställningar om diverse olika tankegångar. Just nu kretsar mina tankar kring människorna i den mörka lokal jag befinner mig i: varför är de här? och varför är jag här? Är vi alla kunskapstörstande, vetgiriga individer som inte får nog av att fundera kring spörsmål såsom vad som försiggår i min hjärna när jag spelar tennis eller hur man går tillväga för att lära en robot att spela tennis eller om en blind person direkt skulle kunna spela tennis om synen återfås eller hur det skulle kännas att vara en tennisboll eller hur många gånger jag hinner säga ”tennisboll” på en minut eller om tanten i affären verkligen betalade för sig innan hon knatade ut ur affären med kassen i handen och det lila paraplyet lugnt pendlande vid hennes högersida? Descartes hävdade: ”Jag tänker, alltså existerar jag”. För egen del – och antagligen för de flesta andra koggare – vill jag påstå att det omvända uttrycket ”Jag existerar, alltså tänker jag” passar bättre in. Allt detta tänkande blir så mycket intressantare och mer fruktbart när man börjar dela det med andra; en intressant tanke kan i en ny kontext verka mindre intressant men likväl kan en flyktig, ogrundad idé förefalla värsta genidraget i ett nytt sammanhang – sett ur ett nytt perspektiv. Möten med andra tänkande individer är därför en nödvändighet såväl för att utveckla nya framgångsrika industriella koncept som för att arbeta med sin personliga utveckling eller kanske helt enkelt bara för att ha det trevligt tillsammans och skapa gemensamma minnen.

Men krävs då all denna planering för att möta nytt folk och påbörja nya tankebanor? Glöm inte bort att det går att skapa egna möten med människor när som helst och var som helst istället för att låta dem skapas åt dig och att nya, intressanta, onödiga, roliga tankar inte behöver vara schemalagda för att skapas; de finns alltid där – inom räckhåll för din fantasi.