Trilla hit o trilla dit
Sa har man da varit en grym harmodell!
Jag kom hem litet sent efter att ha statt i 3 timmar backstage o skrivit autografer till pobeln. Forutom att jag var tvungen att sta ut med skrivkramp sa hade de glomt bort att tillhandahalla gratis glass och godis. Tsss tssss, de kan inte fa nagonting ratt. Dessutom sa har jag nog fatt en slang av tinnitus efter att massan statt o gapat efter mig konstant under saval framtradena som under min skrivsejour. Kort sagt, det var en vanlig dag som Erik Jansson…
Nej, pa riktigt var det kanske inte sa "glamourost", Verkligheten sag ut som sadan; upp kl 03.15 o frulla. In till stan for att borja fa haret stylat. Sitta o bli dragen i haret nagot sa in i banken och uppfinna nya potentiella satt att ha ihjal harfrisoren pa i kanske fyrtiofem timmar. Bli hungrig. Dra pa sig en del trasor som kallas klader men som far en Cro-magnon under sommartid att se ut varsta fluffiga papalsade myskoxen. Fa pa smink. Fortfarande vara hungrig. Ut o fota i dragigt sommarvader. Vara hungrig. Vanta pa taxi i kalluften. Sitta o vanta bland nittifyra snoffsiga moppopp-frisorer och deras salongsberusade modeller. Bli grymt hungrig. Inse att det e grym AC pa samtidgt som man inte har nagra klader pa. Vanta mer. Svettas (jora, det e jag fortfarande bra pa). Ata en skabbig kycklingburgare. Antligen visa upp sig. Sitta o vanta i "kool-posen" under en femton minuters lang paus som togs mitt under var visning. Bli less. Bli mer hungrig.
Aja, det upplevdes inte riktigt sa farligt som det verkade; en klart skojig upplevelse dar vi i varat team hade litet "goth moter "Old Papa Jungel Tribe"/techno-mages a la neo-brunkultur" - vad det nu ar. Klart e iaf. att vi fastnade en del pa bild sa ni far domma sjalva.
Behover jag saga att jag bodde i badkaret nar jag kom hem?
Forrgardagens strapats var inte lika tidskravande - om man raknar "effektiv upplevesenutid". Tar man med i berakningarna "eftersmaltning och bearbetning" sa var det nog en an storre utmaning for Eriks kropp; jag var med Carola och at pa Sizzlers - en bufferestaurang. Dar hade jag aldrig varit. Dit borde jag aldrig ha kommit heller inser jag nu i efterhand. Jag menar, vilka de-luxe-puckon har en salladsbuffe med tillhorande DESSERTbuffe utan att ens sa litet som skriva en liiiten liten halsovarning pa dorren till entren? Inte var det Sizzlers iaf. Erik insag alltfor tidigt att desert-buffen forutom diverse "tart-kakor" och appelkakor hade chokladmousse (naastan i klass med flodbaten Sofie!!) och mjukglass till vilken man kunde slanga pa jelly beans, mashmallows, chokladsas.. fan, nu blir jag hungrig igen; jag har inte atit kvallsmat. Aja, och chokladstrossel o strossel o … nej, nu maste jag sluta prata om mat innan jag borjar gnaga pa skarmen har… Hur som helst sa at jag - saklart - ratt mycket salladsbuffe men aven annu mer alldeles for mycket (annu mer sjalvklart) dessertbuffe; jag tror jag strulade i mig 4-5 Erik-portioner av mjukglass o chokladmousse efter att ha tryckt nagra tallrikar smarrig salladsbuffe. "Smarrigt" var dock inte det forsta ordet jag tankte pa efter det och bra manga timmar framover. Snarare var nagra flyktiga tankar pa vinterkraksjuka, sorkfeber, flygekorremardrommar och annat mysigt helt klart lattare att associera till. Jag var helt enkelt jävligt mätt.
For att da latta up stamningen litet i det nu tryckta mattmats-trasket (nu har jag dessutom svullat i mig en tjock go deg ossa, sa jag e inte hungrig langre) sa kan jag snabbt beratta om min sedvanliga osmidighet, denna gang pa resebyran dar jag fepplat mina resor.
Efter att jag fatt mina biljetter o grejer (jag var inne o spikade min tripp haromdagen) sa skulle jag registrera ett fluff-uff halvskabbigt rabattkort sa jag banade min vag mot en dator som fanns tillganglig pa platsen. Problemen var - bland annat - att det fanns nagra pallar och en soffa mellan mig och datorn som jag tagit sikte pa; att jag nyss lastat upp min galaktiskt stora ryggsack pa ryggen; att jag inom ett par sekunder temporart innehar forvirrade baggangar. Alltsa, nar jag ar pa vag mot datorn, med ett enkelt zick-zackande mellan pallarna i atanke - borjar jag litet latt drula i en av pallarna. Jaja, det e ju lugna pucks tanker jag och marker att drulandet overgar fran "litet latt" till "halvganskamycket" o sedan "pang!" sager det och allt vad normal balansformaga heter packas ihop i ett mentalt vykort och postas till bortre Ugrikistan, Att: T’ll F’ehllit Loh’st - det vill saga "halvganskamycket" tappad kontroll byts ut mot "bakfull-Drulo-Ivanov-bollkontroll-kontroll", ja, alltsa nada. "Flllorf", sager det och jag lyckas pa nagot konstigt satt bli sa extremt overraskad over hur fort soffans sittyta narmar sig mitt ansikte att jag inte hinner/orkar bry mig ta emot mig med handerna utan drosar handlost rakt ner i densamma i varsta slap-stick maneer. Grejen e ju den nu att jag har all tyngdpunkt i hjarnan (jo, fastan jag inte har nagon hjarna dar) och en neutronstjarnetung ryggsack pa mig som inte motverkar tyngdpunkten; jag kan liksom inte smidiga mig upp utanmaste gnessa mig upp med andalykten i vadret - ungefar som en larv klattrandes langs en tradstam, fast baklanges. Oturligt nog inser jag nar jag reser mig upp att en tjeja suttit pa forsta parkett en meter darfifran och tittar nu misstanksamt pa mig antagligen undrandes under vilken gatsten jag vaknade den morgonen.
Da ingen press narvarade vid denna stora handelse - de fick nys om en inbakad, islandsk utbytesstudent som utforde trakaetomi pa en blind malteser med amputerat ben for forsta gangen nagra kvarter langre bort - sa har jag tagit mig den besynnerliga friheten att foreviga detta event = jag ritade en görsnygg bild!
Nu har jag varit vaken for lange och atit alldeles for mycket dretmat idag (en hamburgare + en hamburgare o strips + en floffig svettig pizza och litet chips). Nu maste jag ga och be nagra halsoboner (eller kaffebonor) innan jag nattar. Fick fssten ett riktigt duntacke av min arbetsgivare/handledare i forrgar. Ujuj, det var riktigt snallt o nu slipper jag huttra mig igenom de kalla natterna.
Mmmm..
koka aldrig knacken langre an att du ser den
