Jansson - inside out

Jaha ja. Sa har man varit litet mer pa skabbjobbet o mufflat runt. For er som undrar vad ett sunk de-luxe jobb innebar kan jag kortfattat beskriva det som att man ar smorgasmakare (men icke en sadan adel som var vann Arthur Dent. Nej nej, inte ens nara.) som ar overvakad av kontrollfreakiga utlanningar (jo, jag vet men jag kan inte lata bli ironin) som tror att man ar en lobotomerad 3-aring utan nagon som helst utvecklingsformaga. Resultat: man blir kallad gorsmart for att man fattar i vilken ordning smoret och tomaterna ska pa mackan… harligt harligt. Daremot gjorde jag ett gravt fel idag… jag diskade for noggrant… *suck* sa det e val inte helt rent pa de flesta snabbmatsstallen. A andra sidan tror jag nog att vi ska tacka dem for att vi inte blivit mer overkansliga an vi blivit for bakterier o smasjukdomar. Keep it up!

Jo, harom dagen ansag jag mig da vara former an en anstandig sunk de-luxejobbare men samtidigt var jag ju i den situationen som man alltid ar nar man kanner sa: jag hade inget annat jobb. "Va konstigt egentligen. Jag som ar sa bra!" tankte jag dar jag gick. Jaja, da far jag val prova med "the oldest trick in the book": forsoka bli uppmarksammad bara genom att vara och hoppas pa att nagon talangscout kommer forbi o tanker: "Eyyyy! DEN snubben verkar si o sa. Han ska jag fanimej ge ett valbetalt jobb bara sadar flång!" Sa jag borjade ju saklart med det mest uppenbara for en person av min karaktar: se ut som en kool hunk som varldsvant vandrar runt i en forortsmetropol (ja, jag vet att ni ocksa gjort sa har. Det gar liksom inte att undvika) och ser ut att glida sa mycket pa en rakmacka att en hel tralare maste vara bakom hornet for att forse mig med rakor.

"Ojoj, va kool jag ar." hann jag tanka ett par hundra ganger innan jag insag att jag gatt o dragit omkring javligt lange utan att nagon borjat vifta med planbockerna. "Fan, det ska ju inte ta mer an en kvart!" sa jag for mig sjalv da jag vet att sa ar fallet - har ju sett pa tv o grejer. Hmmmm….. aaahhh.. saklart! Jag hade ju missat en stor malgrupp: skivbolagssnubbarna! Jag maste ju borja sjunga samtidigt som jag glider! Da jag vet att jag dessutom ar bra pa det kandes det direke som en bra ide samtidigt som jag kande att chansen att fa jobb okades med, ja om inte hundra sa atminstone en hundradels procent.

Så, nu gladande samt sjungande/mumlande/nynnande stred jag fram over gator o torg i den regntunga Brisbane-luften med ogonen glansande av iver over att antligen fa ett koolt jobb. Det hande ju saklart ingenting da jag varken e snygg eller har sangrost. Problemet for mig e ju det att jag egentligen bara e bra pa att tanka (observa! jag sa inte tanka BRA, jag sa bara att tanka). Man inser vad som e problemet i det hela nar just denna ide gar ut pa att gora information tillganglig. Utseende det ser man, sangrost det hor man, men tankar? Kanner man dem? Eller rattare sagt "tanker" man dem (som ahorare alltsa)? Mja, det var har jag insag mitt dilemma och stack sonika handerna i byxfickorna, rullade upp horlurarna tog ut stegen och styrde kosan mot den anonyiserade bussfarden hem till bjorn-fororten (Paddington assa) for att invanta nasta dag och se om jag hunnit bli friskare.